Längre nu

Sen den 21/1 har han växt 2 cm, nu är han alltså 28c m hög (mankhöjd). Tiden går så snabbt så snabbt, även fast det inte har gått så lång tid så känns det lite som en evighet med allt, ut och in för att kissa. Kiss på golv, lek, mat, bråk med katten och det svåraste ensamhetsträningarna. Tom att få han sova i sin sägn och inte i sängen är tidskrävande och känns omöjligt ibland.

Pratade med en väninna här om dan och hon har en Rottweiller på 1 år och 7 månader, hon kommer ihåg den tiden och alla de "problem" jag har nu. Men hon sa att hon saknade den tiden trots allt, det är väl svårt att förstå förklarade hon, men det är faktiskt så..

Jag är ju hundägare för första gången så allt är ju så nytt, det spelar ingen roll hur mycket man läser i böcker eller ser på teve, det finns inget som kan förbereda en eller lösa problemen som kommer, det får man helt enkelt ta efter hand. Alla säger att det kommer bli bättre, jag vet inte om det är sant...

Det enda jag vet är att det finns inget bättre än min lilla Sylvester, bara att han honom sovandes under täcket i sängen. Lekandes ute i snön gör att mitt hjärta smälter, nu vet jag inte vad jag skulle göra utan honom.. 

Och DET är sant!