Ibland har vi inte så bra kommunikation pojkvännen och jag, jag trodde vi hade sagt att han ska gå ut med honom innan han åker iväg till jobb, men han har nog inte förstått att det gällde varje dag!
I morse vaknar jag av att jag hör ett "kiss-ljud". Sylvester står och kissar mot dörren i hallen, medans pojkvännen bara tittar på??
Jag fattar inte vad han tänkte, pojkvännen alltså. OM vi ser han på kissa inomhus så ska vi ju säga nej, ta upp honom och sen gå ut direkt..
Morgonsur som man är ibland så blev jag så arg att han bara stod där och glodde, men har lugnat ner mig nu.
Men det är verkligen viktigt att HELA familjen är på samma nivå och vet vad som ska göras i alla situationer, annars har man ju en förvirrad hund som inte vet vad som är rätt eller fel.
Vi har diskussioner flera gånger i veckan om detta med uppfostran. Men vi bor inte ihop och det ÄR min hund, så då tycker man ju att han borde lyssna på mig att det jag säger är så det ska vara, pojkvännen då alltså.
Vad tror ni, är det svårt om man har olika meningar om uppfostran?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar