Rymning

Ja då har det hänt mig! Det jag aldrig trodde skulle hända. Sylvester smet från mig!
Jag ska berätta...

Vi var ute på en vanlig runda i går, vädret var fint och vi tog en extra lång tur. En stor svart pudel gick på andra sidan gatan och Sylvester blev väldigt nyfiken som vanligt när han ser andra hundar. Jag försökte jag distrahera honom med kommandot "sitt", men han vägrade lyssna på mig, han var redan i "nosa på hunden mode" så jag tog hans halsband och satte det längre upp på halsen, nästan vid öronen, då får jag oftast uppmärksamhet då det inte är så behagligt. Tror ni han lyssnade?
Nej, han blev helt vild och trixade och svängde på huvudet, stegrade på bakbena och vips så var han lös, alltså han krängde sig ur halsbandet.
Så där stod jag med ett koppel i handen, men ingen hund!

Oj vad Sylvester sprang fort, han skenade iväg mot hunden och också mot den stora vägen. Jag skriker
"Sylveeeeeeeesteeeeeeer! Kooom hit!" i högt tonläge. Ingen reaktion
"NEJ, FYYY!"
Ingen reaktion, nu var han 50 meter bort, vid den stora pudeln, viftandes på svansen och väldigt glad.
Så jag sätter av, springer skrikandes,
"NEJ! FY!!".
En joggare som springer mot mig stannar och frågar om hon kan hjälpa mig?
"Tack, det e lugnt", säger jag snabbt och springer fram till pudeln, pudelns matte och Sylvester.
Tar tag i honom, i nackskinnet, kopplar honom och ursäktar mig.
"Ja han är ju valp", "ber om ursäkt", "han e lite trotsig", "förlåt" osv..
"Ja det är ingen fara", säger hon,
"Tur att han inte sprang ut på vägen bara", lägger hon till.
"Ja tur" säger jag.
"Ok, nu ska vi gå, tack och förlåt igen"

Spänner hans halsband till max och sen går vi åt andra hållet, han trixar och stegrar igen och gnyr.
"NEEEEJ!!!", praktiskt taget skriker jag nu, mitt tålamod är verkligen slut.
Oj tänkte han nog fär han lägger sig ner på rygg, blottar magen, det betyder nog "förlåt, du bestämmer!"

Ja ett lyckligt slut, men nu vet jag vad jag har framför mig tills han slutar vara unghund och tills han blir vuxen, suck!

Kastrering om 1 vecka, skönt!