Köpte också lite snacks som jag lade i cykelkorgen. Så här gick vi alltså hem heela vägen.
Men herrejisses som jag låter vill bara säga till er som inte känner mig, ja jag pratar ALLTID så. OK skämt åsido, varför pratar man så med sin hund?
Är det som med barn, vad tycker ni kära läsare?
1 kommentar:
*skrattar* jo, jag pratar också med min hund. När vi är ute till skogs, tex i Stadsskogen så kan man ju möta folk på en ganska smala stigar.... Då säger jag till Rosvo:
- Sssssssaaak-ta! Lite tyst, men ändå tillräckligt högt för att den mötande stirrar på mig frågande :)
Skicka en kommentar