Igår försvann Gunnar, min väninnas hund, snabbt och hastigt bort i en bilolycka.
Idag går mina tankar till Wivan och Anders.
Att berätta om Gunnar med ord är svårt faktiskt, men ska försöka, han var helt enkelt unik. Trofast, pålitlig och snäll, ja han hade två fantastiska ägare som formade honom, men Gunnar var speciell.
En varm och trygg hund som kunde se på en med sina kloka ögon; "du verkar som en bra person, dig litar jag på"
Jag hade äran att få hans tillit när vi klampade in en dag hemma hos Wivan och hon ännu inte var hemma. Lite suspekt med hög svansföring kom han fram och nosade på min hand, denne person som klampade in i hans hus utan förvarning. Men visst kände han igen den lukten och mina jeans var ännu mer intressantare, det luktade en annan hund. "ja hon är nog ok". Sen blev det snabbt viftning på svansen och en massa glada pussar, det är mitt första minne av Gunnar.
Sen så klart när jag och min mamma åkte till Aspö och fick spendera några fina dagar med honom, med oss var min hund Sylvester, kan vill inte direkt påstå att de blev bästisar direkt, men till slut fann dem varandra. Som denna bilden ni ser här nedan, sitter vi tålmodigt utanför den enda livsmedelsbutiken på ön Aspö och väntar på Wivan.
Den tredje bilden (uppifrån) så är det den dagen jag kom hem till Gunnar utan förvarning.
Alla mina tankar och kramar går till Wivan&Anders idag, vilken fin hund Gunnar var och han kommer bli saknad, han var unik!
Kramar min hund lite extra mycket idag!
 |
| Gunnar & Sylvester, Aspö |
 |
| Wivan |
 |
| Gunnar |
 |
| Gunnar & Sylvester på promenad |
 |
| Nöjd Gunnar |
 |
| Sylvester med Wivans mamma |
- Hälsningar Alexandra och Sylvester
P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
2 kommentarer:
Stort tack för fina bilder och en härlig beskrivning av lille Gunnar. Han är saknad, älskad och vi är många som minns honom med stor glädje.
Kram, Wivan
Jättefint blogginlägg Alexandra :-) kram
Skicka en kommentar