Många ersätter barn med hund, visst jag kan förstå att man lätt gör det, oavsett storlek eller ras, de är ju helt beroende av en precis som ett barn.
Många som jag pratar med som inte har hund brukar alltid säga "men herregud, det är ju precis som att ha barn!" när jag berättar en historia från min vardag om Sylvester. Ja i många situationer är det ju så, de ska matas, gå ut med, uppfostras, gå på hundstranden för att lära känna andra hundar. Utvecklas och stimuleras, så jag håller med. Men det är fortfarande ett djur, inte en bebis.
Tänk alltid, detta är ett djur och inte en människa, hunden pratar inte mitt språk och agerar inte som jag. Min hund visar inte avundsjuka och deras sinnen är starka och förstående. Din hund iakttar ditt kroppsspråk väldigt bra och vet oftast vad du vill innan du säger det.
Det finns stora fel man kan göra om man behandlar sin hund som ett barn. Att lyfta upp hunden i en otäck situation, t.ex. om det kommer en större eller lös okänd hund emot dig. Gör inte det! Du visar din hund att du är rädd och din hund blir osäker, sen lyfter du upp den och pratar lugnande och samtidigt så förstärker du hundens osäkerhet och visar att det är rätt av vara rädd och osäker!
Blir en hund rädd för något, t.ex. sopbilen eller åskan så lägg INTE hunden i knäet och klia den bakom örat för att säga att du är där och att hunden inte behöver vara rädd. Ännu en gång så förstärker man rädslan och säger att det är OK att vara rädd.
Distrahera hunden istället med lite godis och gör lite olika övningar, sitt, ligg eller ge tass exempelvis.
Tänk på att hunden härstammar från vargarna, den har sina instinkter och det ligger väldigt starkt hos dem, om din hund inte agerar som en varg utan mer som en bortskämd barnunge då har du gjort helt fel i din uppfostran. Hunden mår som bäst över att få vara det den ska vara allra främst, en hund!
P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
1 kommentar:
TACK!!!! Nyttig lärdom - bra skrivet.
Skicka en kommentar